Att vara i tid

Klockan 05.36. Något låter. På något sätt tystnar det. Klockan 05.41. Samma ljud som tidigare. Jag öppnar ett öga. Stänger det. Det låter fortfarande. Öppnar ögat igen. Öppnar andra ögat. Är det morgon? Jag får det att sluta låta. 05.46. Hemska ljud. Jag tar telefonen och gömmer den under kudden. 05.56. Det låter i min säng. Jag kan inte hitta källan. Slår på täcket för att hitta djävulsljudet. Vaknar själv av att jag blir slagen. Varför slår jag på mig själv? Och varför låter min kudde? Jag hittar telefonen och stänger av alarmet. Fumlar efter mina glasögon och börjar gå ner för trapporna. De är väldigt branta och farliga vill jag lova.
06.45. Jag sätter mig upp och blinkar som en besatt. Hur hamnade jag i mammas säng? Nu måste här sättas fart! Och det gjorde det! Jag åt frukost, jag duschade, jag klädde mig, jag såg på nyhetsmorgon, jag plockade undan frukosten, jag packade ihop min väska. Och allt detta med ett glatt humör och på 45 min. 07.30 är jag i bilen på väg till skolan. Hurra tänker jag. Jag är i tid! Det är ju ovanligt. Det känns bra. 08.15 är jag i skolan, parkerar. En kvart i förväg. Ska bara kolla schemat i vilken sal vi ska vara i. Jaha. Vi börjar 10.30.

Det suger att vara i tid.

Kommentarer
Postat av: Emelie

JAG HITTADE DEJ!! Weeeeeeei!

2009-04-27 @ 15:23:34
URL: http://emeliesdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0