Galet.

Hallå...?
Är du kvar?

Detta va ju inte bra. Känns som en boja. Kan inte andas. Vet inte var jag ska ta vägen. Försöker tänka på annat, leva ett normalt liv, men det går inte. Alltid när man minst anar det så kommer den tillbaka. Den där rösten: "kooom.. koooom till mig.. skriv i mig" Jävla blogg.

Måste jag skriva? Jag kanske vill virka en duk istället. Nä det vill jag inte.

Måste jag vara rolig också? Fan va jobbigt. Jag vägrar. Detta är inte roligt. Det är blodigt allvar.

Måste jag berätta om mitt galna liv med? Tomt i huvudet. Öken. Fåglar som kvittrar. Lyssna! Hör ni? Inte jag heller.

Så det har anlänt. Det mest meningslösa inlägget av alla. Har absolut inget jag vill dela med mig av. Håll er på er kant. Här finns inte tid för glädje och mening. Jag tänker vara bitter. Det är underbart väder och jag är ledig, men jag tänker sura. DET, mina vänner, är galet! Jag lever ett galet liv.

Ok - jag kanske tänker ta en promenad i solen och kanske äta en glass sen, men det är allt! Sen tänker jag fortsätta vara bitter. Bitter på ingenting. Galet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0